Har funderat en del på vad hälsa innebär för mig.
Efter ett helt liv med en skev syn på matens vara eller icke vara och hur en kropp ska eller inte ska se ut så tror jag faktiskt att huvudet har kommit en bit längre än tidigare i det. Väldigt mycket tack vare den hälsohetsen som strömmat från alla håll och kanter. För genom det så har jag insett att det är inte det minsta hälsosamt, för mig.
Hälsa för mig är att inte fokusera på mat för mycket, inte tänka mig för så mycket om vad jag stoppar i mig utan mer försöka tänka på att få i mig ren och näringsrik mat, större delen av tiden. Men så fort jag blir alldeles för inne i det hela måste jag avbryta, för det är en sorts ätstörning, jag klarar tillslut inte av att äta normalt utan ångest och besvikenhet. Så därför är hälsa för mig inte samma sak som det jag stoppar i mig utan det är att tänka på mitt allmäntillstånd, min dagsform som är hälsa.
Att inte låta världens träningshets och mathets komma för nära inpå för då faller jag igen.
Detsamma gäller träning. Jag och min syster försöker få in ca tre gånger i veckan på gymmet och det tycker jag räcker. Sen att få in vardagsmotion är självklart också viktigt men ska jag vara helt ärlig?
Jag är lat. Så det är fan inte lätt alla gånger.
Men jag tänker minsann vara nöjd med det som går, det jag faktiskt gör. Jag låter mig själv vara mig och faktiskt vara nöjd med det hela som det är. Och det vinner jag nog mycket på.
När jag är som lyckligast, hemma och med min fina Harry och mannen i mitt liv bakom kameran.
